Från läktaren: ”Allt är importspelarnas och Leif Boorks fel”

fran laktaren

Görans Hockeyfoto

Jag ska försöka mig på att ge min syn på svensk damhockey, landslagets misslyckade VM, SDHL och framtiden. Vem är då jag som skall raljera om vad som skall göras och inte göras?


Jag heter Jens Brändström och arbetar till vardags med ishockey som tränare på hockeyettan nivå. Jag har sedan tidigare erfarenhet som både huvudtränare och sportchef i Riksserien/SDHL under flera år med Linköping HC där jag hittills har nått mina största framgångar med 1 SM medalj av varje valör. Med detta sagt så menar jag inte att jag har alla svar på hur allt SKALL vara men jag vill i alla fall ge min syn och mina tankar på helheten.

Om vi backar bandet till när Sverige var riktigt framgångsrika på damsidan, det var under några säsonger i mitten på 2000 talet när våra storheter hette Martin, Holst, Andersson, Sjölander och Rooth och så vidare. Efterföljande år så har svensk damhockey utmanat topp 4 men inte varit framme och tagit någon medalj. Att vi nu ska spela i B gruppen i VM nästa säsong är för mig såklart oväntat även om andra nationer har tagit kliv, vissa förbi och vissa är ikapp. Att det är ett misslyckande för oss, ja det tror jag nog alla som är någorlunda insatta i detta är överens om.

Är det så illa att det kommer vara fritt fall framöver?

Nej det tror jag verkligen inte.

Varför?

Vi har bra spelare, duktiga ledare och en stark tradition och jag är övertygad om att alla inblandade kommer att göra allt som krävs för att ta Sverige uppåt igen. Ibland behöver man en käftsmäll för att vakna.

Allt är importspelarnas och Leif Boorks fel, det både debatteras och skämtas om dessa två påståenden och enligt mig så är inget av detta sant. Att vi i SDHL har många importspelare stämmer mycket bra, att svenska spelare blir av med sina platser håller jag inte alls med om. Hur kan man tappa en plats som man inte ens har?

För sanningen är att vi idag har 10 lag i SDHL och på 10 lag så har vi inte tillräckligt med spelare för att fylla upp platserna om vi vill behålla en bra standard på ligan och kunna kalla det för elit. Jag menar inte bara kvaliteten på spelarna med klubba, puck och skridskor utan jag menar också engagemang, vilja och förståelse för vad som krävs för att kunna kalla sig elitidrottsutövare. Dessa saker måste ingå i en kombination. Du ska vara bra nog, träna hårt och kunna hantera taktiska instruktioner. Jag tror dock att vi underifrån är på väg åt det hållet vilket är väldigt glädjande.

När man pratade om att utöka antalet platsen i SDHL/Riksserien till 10 så var jag starkt emot det då jag såg problemet med att det skulle komma ännu fler spelare utifrån, spelare på en breddnivå alternativt att man plockade upp spelare som var 13-14 år som skulle åka runt och spela sarg ut och förlora med tvåsiffrigt alternativt inte få speltid. Min syn på det är att det blev det förstnämnda, vi har tagit in massor med bredd utifrån och det tycker inte jag är bra. Samtidigt vill jag vara tydligt med att påpeka för er som är 13-14 år och även till era föräldrar, att inte spela i SDHL när man är i tonåren  är inget misslyckande och karriären är inte över. Spela i en miljö som kanske inte är lika taktiskt styrd, en miljö där du får träna på grundläggande tekniska färdigheter, ha en stor roll, känna att du lyckas och har roligt under tiden, när du väl är redo och gjort det grundläggande jobbet så kommer du att ”få chansen” Ordet elit ska vara något att sträcka sig mot, inget man kan ta för givet. Med det sagt så skulle jag vilja påpeka för alla tränare, spelare, föräldrar därute. Gör hela jobbet och lär dig alla grundläggande saker inom ishockeyn så att du blir skicklig, snabb, lär dig HUR man ska träna och utmana eliten därefter, då är också chansen att du kan spela till dig en större roll i laget, då är du mer redo helt enkelt.

Nu kan man tro att jag inte är glad över de utländska spelarna som finns i SDHL, tvärtom så är jag överlycklig över att de finns i ligan. Att vi kan få lära oss hur bra de bästa kanadensiskorna, finskorna och amerikanskorna är, att vi får in nya synsätt i vår ishockey och kan lära oss av varandra. Jag själv hade rätt många utlänningar i LHC när vi vann vårt första SM guld. Jag tog bland annat in en spelare som Bailey Bram till laget och alla såg hur bra man kan bli. Det var bara positivt för hela ligan och för svensk damhockey. Alla såg Jennifer Wakefields överlägsenhet i stunder och jag hoppas att många småtjejer som såg henne spela tänkte, sådär bra ska jag också bli, eller bättre. Jag tror också ärligt att alla sportchefer och tränare hellre väljer en svensk tjej före en kanadensisk om spelarna är lika bra, jag tror också att dom i första hand letar efter spelare i Sverige men i ärlighetens namn så är det fortfarande för få spelare som kan kalla sig elitidrottsutövare även om jag har förstått att det är väldigt många på gång vilket som sagt gläder mig otroligt mycket.

Att man tar upp diskussionen om att ha ett tak på importspelare är sunt, men se för guds skull till att ta ett genomtänkt beslut i så fall, så vi inte tappar alla positiva influenser som merparten av dessa spelare ger ligan SDHL. För visst vill vi väl se spelare som Altmann, Karvinen, Hiirikoski, Stalder, Wakefield, Morin med flera i ligan?

Det jag skulle vilja se är att vi bildar en Hockeyallsvenska efter jul för de 8 bästa lagen i division 1. Jag tror att på sikt kommer fler unga svenska spelare att komma uppåt, man får fler matcher, fler matcher som betyder något och är på en bra och hög nivå. Vi kanske också kan införa ett junior SM igen, för spelare under 18 år, en chans till fler bra matcher. Division 1 idag har alldeles för få matcher för att spelarna skall kunna få den utveckling som krävs, det är bra att träna men jag tycker att det är ännu bättre att spela matcher.

Att vi också får till ett U20 eller U22 landslag samt ett U16 landslag. Att Damkronorna får fler samlingsdagar så att dom kan spela ihop sig ordentligt, bli en mentalt stark grupp, en riktig utmanare till toppen. Man såg så tydligt i bla specialteams nu på VM att man inte hade det synkat, jag tror att det beror på att man fått för lite tid ihop, för lite tid att träna på alla detaljer i spelet också. Att vi har bra spelare nog att vara topp 5-6 i VM är jag helt övertygad om, men denna säsong så räckte det dessvärre inte.

Jag tror att svensk framtid inom damhockeyn är ljus, vi har en bra rekrytering, fler klubbar som tar dam och flickhockeyn på allvar, fler tjejer som engagerar sig som ledare efter sina karriärer och klart mer medieutrymme. Allt kan givetvis bli ännu bättre men jobbar man målinriktat på att jobba från grunden och inte fuska så kommer svensk damhockey att stå sig stark i framtiden. Jag är helt övertygad.

Jag har många fler tankar kring detta och diskuterar det gärna med de som vill i utvecklingssyfte, det är alltid nyttigt för oss alla oavsett om vi håller med varandra eller inte.

Tack för att du orkade läsa ända hit!

Jens Brändström – Hockeyälskare

 

Detta är ett inlägg i serien ”Från isen, båset & läktaren”. Vill du vara med och göra din röst hörd och tycka till?

Skicka ett mail till angshult@damhockey.se

Du gillar kanske också...