Från isen: ”Trött på tomma ord”

fran isen.jpg

Igår var det internationella kvinnodagen vilket fick mig att fundera.

Jag funderar på vad det egentligen innebär, det här med att ”satsa” på damhockeyn. Betyder det att ge damerna överblivna och sena istider två gånger i veckan? Att erbjuda spelare att betala en hutlös spelaravgift och hoppas att vi skulle vara tacksamma för vi ”får chansen”? Är det en satsning? Dömt av det jag sett från första parkett innebär det ofta det.

Jag är ofantligt trött på tomma ord. Jag är trött på att styrelser som lovar mycket men kan ingenting hålla. Trött på de män (och kvinnor för den delen) som ALLTID kommer dragandes med argumentet att ”marknaden styr” när det diskuteras jämställdhet inom idrotten. Det är för dåligt argument att det blir tröttsamt att bemöta det gång på gång. Det är NI och era förlegade normer och värderingar som styr.

Men för all del. Ni som kör det argumentet kom gärna ner och testa att bedriva elitsatsning klockan 22:00 en regnig och blåsig kväll på Kärrtorps uterink. Jag kanske då får möjligheten att berätta att samtidigt som du står i rusket käkar herrlaget gratis middag i ett varmt och alldeles eget omklädningsrum efter ett bra ispass på perfekt is. Då kanske orättvisorna blir tydligare. Då kanske det går upp för dig att det faktiskt är förutsättningarna som styr.

Jag är trött på att se drivna och talangfulla hockeyspelare sluta, just för att de är tjejer. Jag är trött på att behöva förklara att en en elitsatsning + heltidsjobb (och ett eventuellt familjeliv) är ohållbart i längden. Men vad kan vi egentligen göra? Som vilken förändring som helst handlar det om att bryta normer och att släppa sargen. Inom psykologin talas det ofta om status quo bias, vilket innebär att vi människor generellt tenderar att visa visst motstånd till förändring. Ofta handlar det om en känsla av förlorad kontroll. Jag tror det är där det verkliga problemet ligger. Att många personer på ledade positioner i föreningar och förbund är rädda. Rädda att en verklig ”satsning” (vilket i grunden måste innebära vissa förändringar i verksamheten) kan rucka på deras verklighet och vanor.

Vi har aldrig begärt mycket, men nu är det dock på sin plats att vi börjar. Hur vore det om vi börjar begära integritet från förbund och föreningar? Att det ni säger inte är direkt motsägelsefullt. Att allt ni skriver och säger genom era värdegrunder och strategier faktiskt speglar verkligheten. Oavsett om du är styrelseledamot, supporter, sponsor, hockeyspelare eller människa. Våga släpp den trygga sargen, bryt förlegade normer och försök förändra strukturer i just ditt sammanhang. Då kanske chansen finns att din dotter slipper jobba heltid, slipper bekosta utrustning själv, slipper betala tusentals kronor i spelaravgift samtidigt som hon är professionell ishockeyspelare.

För ska vi ska satsa på damhockeyn och jämställdhet i idrott krävs så mer än just tomma ord.

Linn Asplund, Hammarby Hockey

 

Detta är ett inlägg i serien ”Från isen, båset & läktaren”. Vill du vara med och göra din röst hörd och tycka till?

Skicka ett mail till angshult@damhockey.se

Du gillar kanske också...