SDHL – konturerna börjar syna

Brynäs är det stora utropstecknet.
Fem matcher, fem segrar och 15 poäng är mer än bara en bra start. Det mest imponerande är kanske hur laget vinner matcherna. Borta mot Luleå/MSSK vann Brynäs med 5–1 efter att ha vänt 0–1 och sedan kontrollerat matchen allt bättre. Mot Skellefteå kom ytterligare en 4–0-seger. Tränaren Martin Lindh pratade efter Skellefteå matchen om en solid insats över 60 minuter – och
det är just den känslan som sticker ut.

Brynäs behöver inte spela bländande hockey varje byte. De verkar redan ha hittat en ganska tydlig identitet: kontroll, struktur, spets när chanserna kommer och ett försvar som gör det svårt för motståndaren att skapa riktigt farliga lägen.

Det är ett väldigt bra tecken så här tidigt.

SDE – den kanske mest positiva överraskningen
SDE ligger tvåa efter fyra matcher med sju poäng.
Det är särskilt intressant eftersom laget inför säsongen var ett av de mer ombyggda lagen. Peter Elander har fått in många nya spelare och skulle behöva få en ny grupp att snabbt förstå vad han vill.

Det verkar ha gått ganska bra.
Segern med 2–0 borta mot Frölunda är ett bra exempel. SDE stod emot 45 skott och höll nollan, där Emma Söderberg stod för en mycket stark insats i målet. Elander lyfte samtidigt fram det samlade försvarsarbetet och hur laget lyckades hantera Frölundas offensiv.

Det betyder inte att SDE är ett färdigt topplag.
Men de ser ut som ett lag som vet hur det vill spela.
Och det är ofta en väldigt bra grund att stå på

HV71 – från kvalångest till självförtroende
Om Brynäs är den stora positiva överraskningen är HV71 kanske det lag som tydligast har
förändrat bilden av sig självt.

Efter fyra matcher står HV71 på sex poäng. Men siffrorna berättar inte hela historien. 6–0 borta mot Djurgården var framför allt ett styrkebesked. HV71 höll nollan, gjorde tre mål i andra perioden och ytterligare tre i tredje. Assisterande tränaren Emil Larsson sammanfattade det som ett stort steg framåt och betonade att laget gjorde det man pratat om.

Det är kanske just den detaljen som är mest intressant.
HV71 ser mer ut som ett lag med en plan.

Justine Reyes har dessutom fått den start man hoppades på. Mot Djurgården gjorde hon två mål och en assist, medan Thea Johansson fortsatte att vara involverad offensivt. Det återstår naturligtvis att se hur HV71 klarar matcher där motståndaren inte ger lika mycket utrymme.

Men starten antyder att lagets återuppbyggnad faktiskt kan vara på väg åt rätt håll.

Den stora frågan: varför går det trögare för Frölunda?
Här blir starten mer intressant. Frölunda har bara tre poäng efter fyra matcher och ligger tia.
Det är förstås inte vad någon hade räknat med efter fjolårets SM-final.Samtidigt finns det en viktig brasklapp: spelet verkar inte vara lika dåligt som resultaten. Mot SDE hade Frölunda 45 skott på mål men förlorade med 0–2. Kim Martin Hasson beskrev själv
laget som bättre efter den första perioden och menade att laget just nu saknar flytet och studsarna.

Det här är ett klassiskt tidigt-säsongen-läge. Man kan inte bortse från tre poäng på fyra matcher. Men man ska heller inte dra slutsatsen att ett lag som skapar 45 skott plötsligt har glömt hur man spelar hockey. Frölundas största problem just nu ser snarare ut att vara effektivitet och förmågan att omsätta spelövertag i mål.

Och det är ett problem som kan bli betydligt större om det börjar påverka självförtroendet.

Luleå/MSSK – stabilt, men något saknas
Luleå/MSSK har sex poäng och ligger sexa. Det är ett ganska intressant mellanläge. Laget har tillräcklig kvalitet för att vinna matcher, men 1–5 mot Brynäs visar också att det fortfarande finns en bit kvar till den nivå man vill vara på när man möter seriens allra bästa.

Det finns samtidigt positiva saker. Luleå tog exempelvis en 3–2-seger mot Skellefteå och har historiskt haft ett väldigt stort övertag
mot just det motståndet.

Men defensiven har inte varit lika tät som man hade önskat. SDHL:s aktuella lagstatistik visar att Luleå/MSSK har den svagaste räddningsprocenten av lagen just nu, 71,43 procent. Det är en siffra som naturligtvis kan förändras snabbt efter bara fyra matcher. Men den är värd att hålla ögonen på.

Linköping – defensiven fungerar, men målskyttet måste upp
Linköping är sjua med fem poäng och har redan visat något som kan bli viktigt under en lång
säsong: de kan vinna tajta matcher. 1–0 borta mot Färjestad är ett bra exempel. Michelle Löwenhielm gjorde matchens enda mål
redan i första perioden och Linköping höll sedan undan trots att Färjestad vann skotten med 37 – 27. Tim Brithén beskrev insatsen defensivt som riktigt stark.

Det är positivt.
Men det är också här frågetecknet finns. Ett lag som ska lyfta från botten behöver kunna vinna matcher med 1–0 ibland. Men man kan inte bygga hela säsongen på det. Linköping behöver få mer offensiv produktion från fler kedjor – annars blir marginalerna väldigt små.

Skellefteå – mer oroande än tabellen egentligen säger
Skellefteå ligger åtta på tre poäng. Här tycker jag att det finns anledning att vara lite mer uppmärksam. Laget slog MoDo med 4–2 och visade då precis den typ av hockey man vill se: en stark förstaperiod lade grunden, laget byggde vidare och kunde kontrollera matchen.

Men sedan kom 0–4 mot Brynäs.
Och den matchen var tydlig.

Skellefteå hade bara 12 skott mot Brynäs 39 och blev framför allt totalt överkörda i andra perioden, där skotten slutade 0–15. Tränaren Richard Hårdstam var också rak efteråt: laget kom inte upp i den nivå man ville och räckte inte till. Det är kanske det stora frågetecknet kring Skellefteå: kan laget hålla sin spelidé när motståndet höjer tempot och pressen?

Att slå MoDo hemma är bra.
Att kunna spela på samma nivå mot Brynäs är nästa steg.

Djurgården – starten som väcker frågor
Djurgården har tre poäng efter tre matcher.
Det är inte katastrof.

Men 0–6 mot HV71 är däremot ett resultat som sticker ut. Djurgården höll jämna steg i den första perioden, men efter HV71:s 0–1 föll matchen snabbt. Djurgården släppte in tre mål i andra perioden och ytterligare tre i tredje. För ett lag som inför säsongen pratade mycket om en ny era och en ny struktur är det därför framför allt stabiliteten över 60 minuter som behöver sätta sig. Det finns en stor skillnad mellan att vara ett lag som kan spela bra hockey i perioder och ett lag som klarar av att göra det konsekvent.

Djurgården behöver bli det senare.

Färjestad – svårtolkat men konkurrenskraftigt
Färjestad är femma på sex poäng. Det är egentligen en ganska bra start för ett lag som fortfarande bygger vidare efter fjolårets
succédebut. Men 0–1 mot Linköping visar samtidigt att offensiven inte riktigt har lossnat. Det positiva är att Färjestad skapade 37 skott.

Det negativa är att 37 skott gav noll mål.
Det säger egentligen ganska mycket.
Färjestad behöver inte bygga om sitt spel.

De behöver snarare bli vassare i det spel de redan har.

Vad har vi lärt oss?
Efter de första omgångarna tycker jag att SDHL kan delas in i tre grupper.
Brynäs har redan börjat se ut som ett topplag.
SDE, HV71, MoDo och Färjestad har fått starter som ger hopp om att kunna konkurrera om de
högre placeringarna.

Och sedan har vi Luleå/MSSK, Linköping, Skellefteå, Djurgården och Frölunda, där det finns betydligt fler frågetecken – även om förutsättningarna är väldigt olika. Det mest intressanta är kanske att skillnaden mellan lagen inte alltid syns i tabellen.

Frölunda är tia – men skapade 45 skott mot SDE.
Skellefteå är åtta – men kunde vinna med 4–2 mot MoDo.
Linköping är sjua – men har redan visat att de kan stänga ner ett motståndarlag.

Det är därför jag skulle vara försiktig med att kalla någon för ett bottenlag redan nu. Däremot börjar vi kunna se vilka detaljer som kan avgöra vilka lag som lämnar den nedre halvan – och vilka som blir kvar där.