Damernas andraliga NDHL har som tidigare känt 4 olika serier baserade på geografiskt läge – Norra, Östra, Västra och Södra…
I varje serie ingår ett antal lag, i vissa serier fler i andra färre! De deltagande lagen spelar ett visst antal matcher, där de möter motståndarna olika antal gånger beroende på antalet deltagande lag i serien. Därefter går några lag vidare till vad som bildar Damallsvenskan södra och Damallsvenskan norra. Så långt är allt frid och fröjd… men här sker också ett något dystert fenomen – de lagen som inte kvalificerar sig till någon av Damhockeyallsvenskorna har onekligen en oviss framtid framför sig! I skrivande stund är det bara NDHL Östra och NDHL västra som mäktat med att ordna med fortsättningsserien för de återstående lagen, varken Södra eller Norra NDHL har organiserat något för att få till stånd fortsatt spel i en vårserie… Detta är bedrövligt rent utvecklings och utbildningsmässigt och framförallt tråkigt för de tjejer som nu inte har någon serie att spela i.
Visst finns det säkert förklaringar till varför det blivit som det blivit, men samtidigt finns det också ett ansvar gentemot utövarna som bör infrias. Vem som i slutändan är ansvarig åter vi vara osagt, men såväl distrikt, region och förbund borde väl alla ha ett ansvar i denna sortens problematik? Om inte annat borde väl föreningarna/ klubbarna reagera och lyfta upp frågan om hur det kommer sig!
Att ekonomi säkerligen är en faktor behöver man inte vara rymdforskare för att förstå, men trots att det må vara ett problem, borde också lösningen på problemet vara uppklarat långt innan det uppstår ett ex hade kunnat vara ”helgturneringar” anordnade en gång per deltagande lag i vårserien, där alla möter alla under en helg, sedan på nästa ort osv. Visst kräver det lite rent tekniskt och organisationsmässigt, men det hade också givit spelarna den nödvändiga istid och matcher som är så viktig för utbildning och utveckling.
Det har länge klagats på att det är för få utövare i sporten, men behandlas de som verkligen vill spela på ett sånt här vis, är det fullt förståeligt att vissa tappar motivationen och inte vill fortsätta… Skärpning ni som är ansvariga – detta är inte hållbart i längden, Ta ansvar och gör skillnad ni som har möjlighet att påverka innan det är för sent.
