Hur alla saker som händer i damhockeyvärlden just nu kommer att påverka våra svenska damhockeyligor är svårt att förutspå… men mycket tyder på att det inom de närmsta åren kommer att ha STOR påverkan!
Att flertalet av profilerna/artisterna som under säsongen spelat i SDHL kommer att försvinna från ligan till kommande säsong står mer eller mindre klart sedan tidigare då de ”draftats” för att ta plats i den nystartade professionella damhockeyligan PWHL i Nordamerika. Det som dock skapar ytterligare lite ”oro” kring hur många av artisterna/profilerna som i slutändan kommer att bege sig över atlanten för att testa lyckan är den senaste veckans uttalanden i samband med SM-slutspelet, där bland annat namnen på spelare som Anna Meixner, Maja Nylén-Persson, Sara Cajanova, Klara Peslarova, Jennina Nylund, Noora Tulus, Viivi Vainikka, Petra Nieminen, Jenni Hiirikoski, Ronja Savolainen, Andrea Brändli, Adela Sapovalivova, Sofie Lundin, Michelle Karvinen, Andrea Dalen, Hanna Olsson, Stephanie Neatby, Emma Polousny, Justine Reyes, Ebba Svensson Träff nämnts som intressanta spelare för PWHL lagen som ännu inte ”draftats/tingats” av något av lagen ännu. Bara de nämnda spelarna är en numerär på 20 spelare där alla tillhört toppskiktet i såväl Poängligan som i toppen av målvaktsligan. Det är med andra ord nästintill ett helt lag av profiler som SDHL riskerar att tappa utöver de spelare som redan draftats till PWHL eller som ska spela collegehockey kommande säsong.
Med detta i åtanke tillsammans med utlåtandet av SVT:s expert Maria Rooth (se klipp här) om att Luleå HF:s dominans de senaste åren kan närma sig sitt slut om dessa spelare försvinner från ligan, talar mycket för att damhockeykartan och kampen om SM-Guldet kan komma att ritas om såvida dessa profiler beger sig iväg från ligan.
Den påfallande tanken om detta scenario blir verklighet är att såväl Luleå HF som Brynäs IF kommer att bli rejält brandskattade då de två lagen är de lag som har flest spelare som eventuellt lämnar ligan. Samtidigt är det också de två lag som varit mest drivande i SDHL under de senare åren och lagen möttes i SM-final 3 år på raken (säsongerna 2021,2022 och 2023). Självklart kan det ses som positivt precis som Maria Rooth nämner i inslaget/klippet ovan – att det kommer att bli fler lag som kommer att vara med och utmana om SM-guldet och att SM-Guldet för första gången på en lång tid hamnar någon annanstans än i Luleå, men det hör då också eventuellt ihop med att kvalitén och artist tätheten i ligan eventuellt försämrats – vilket i sig inte är så positivt. De lag som med största sannolikhet skulle gynnas mest av en sådan situation skulle kunna bli Djurgårdens IF, MoDo Hockey, Hv71 och Frölunda HC, som alla redan under denna säsongen påbörjat sitt generationsskifte och ställt upp med en relativt ung laguppställning under pågående säsong.
Med tanke på att PWHL endast består av 6 stycken lag i skrivande stund så behöver vi kanske inte ”måla Fan på väggen” riktigt ännu, då alla spelare inte kommer att få plats i endast de 6 lagen! men inom en snar framtid kommer PWHL att utökas och då kommer det bli betydligt tuffare för SDHL att kvalitetssäkra ligan för att fortsatt kunna vara en av de bästa ligorna i världen och det är denna situation vi önskar höja ett varnande finger för.
Sverige är ett fantastiskt ishockeyland och det är emellanåt väldigt lätt att glömma bort och med det sagt är vi också en fantastisk talangfabrik – att det finns flertalet unga talanger i landet råder det inget tvivel om och att de inom kort kommer att kunna vara med och slåss om platserna i SDHL lagen på riktigt är något väldigt positivt! Men… för att skapa balans och struktur i svensk damishockey är det också viktigt att dessa talanger inte kommer upp ”för tidigt” till SDHL och seniorishockeyn – de behöver utbildas, utvecklas och formas i en lugn och stadig takt, för att vara så väl förberedda som möjligt när chansen ges för spel i högstaligan och på elitnivå, annars riskerar man att förlora dessa talanger på vägen.
Detta för tankarna vidare till NDHL – Nationella damhockeyligan som är landets andraliga! Ligan har varit aktiv under några säsonger och består såväl av unga talanger som seniorspelare samt ”importer” – spelare från andra länder.
Hur kommer NDHL att påverkas om hockeykartan ritas om?
För att fylla ut eventuella vakanta platser i SDHL lagen så kommer de självklart att blicka mot NDHL för att värva till sig de ”russin/guldkorn” som finns och har spelat där de senaste säsongerna. Detta medför att NDHL riskerar att bli ”dränerad” på spelarna som gjort ligan attraktiv och mer sevärd under de senare åren. Blir det så, så riskerar alltså NDHL att tappa i attraktionskraft, intresse och kvalitét… vilket skulle kunna bli förödande för ligan.
Med detta i åtanke så borde det vara av största intresse för ligans föreningar, lag, sportchefer och styrelser att försöka att se om ”sitt eget hus” och inom en snar framtid börja att bygga sina lag/ kontraktera sina spelare för att på så vis säkra upp sin verksamhet i största möjliga utsträckning innan en eventuell katastrof uppdagas. Självklart ska föreningarna i NDHL inte ”låsa” sina spelare i ligan utan behöver naturligtvis finna vägar för om ett SDHL lag skulle vilja ”drafta” någon/några av deras spelare och exakt hur de bör se ut gör vi bäst i att överlåta till varje förening/sportchef. Men vad vi vill påtala är att om klubbarna har sina spelare kontrakterade, finns det goda möjligheter till att föreningen/klubben kan få någon form av kompensation för sin/sina spelare som är av intresse för SDHL, vilket skulle vara gynnsamt för såväl ligan som föreningarna.
Som vi nämnde i artikeln som släpptes för någon vecka sedan (läs här), kan det också vara värt att kika över hur ligastrukturen och seriesystemet ser ut i NDHL och att eventuellt forma om ligan utifrån de lag som har faktisk möjlighet att kvala sig upp till SDHL… Dels skulle en sådan förändring kunna vara ett stort steg gällande förberedelsefasen för de lag som ligger närmast att kunna kvala sig upp till SDHL, dels skulle det kunna bli en liga för damerna som motsvarar herrarnas hockeyallsvenska och dels skulle det kunna bli en bra ”bro” utvecklings och utbildningsmässigt sätt för de enskilda spelarna och att det på så vis skulle kunna fostra/förbereda spelarna bättre och ge dem bättre förutsättningar till att kunna ta en plats i någon av SDHL:s laguppställningar i framtiden. Detta känns som ett uppdrag för ”NDHL-Gruppen” – det organ/ den förening som bildades för några år sedan att ta upp, diskutera och arbeta runtikring i samarbete med organisationen kring SDHL, förbundet och regionerna. Exakt hur man sedan ska strukturera det och eventuellt förändra dagens struktur och serier är naturligtvis upp till dem att bestämma, som utsedda representanter.
Något som känns betydligt mer brådskande än något annat är dock att se över damettan norra – där det nu när Skellefteå AIK kvalificerat mer eller mindre bara är IF Björklöven kvar som lag som kan kvalificera sig för SDHL spel… Visst kan det vara som så att Timrå/Sundsvall fortsatt planerar att spela i serien, men med tanke på att de drog sig ur säsongens kvalspel så känns de inte så intressanta för framtida SDHL kval. En tanke som dyker upp är att IF Björklöven till kommande säsong placeras i östra damettan alternativt att serieindelningen görs om helt och hållet. Visst skulle det kunna bli en ekonomisk fråga, men utifrån situationen borde det finnas någon bättre sportslig lösning samt att IF Björklöven eventuellt skulle kunna få någon form av ekonomiskt stöd/bistånd för att deltaga i östra serien.
Ytterligare en fråga/tanke som dyker upp hos oss är huruvida Lag som IF Björklöven, Malmö Redhawks, Rögle BK, Färjestad BK, Södertälje SK och AIK tänker nu, då de alla är ”stora föreningar” med sina representationslag för herrar i någon av de två högsta serierna SHL och Hockeyallsvenskan! Hur skulle de kunna påverka inför kommande säsong, vad har de föreningarna för visioner och framtidsplaner för sin damhockeysektion? Har all dessa lag som målsättning att ta sig upp till SDHL i framtiden eller är man nöjd med att ha sitt representationslag i NDHL (landets andraliga)?
Frågorna är många och i slutändan upplevs det som att det i första hand är dessa klubbar som skulle kunna sätta rejält tryck gentemot såväl förbund, regionsförbund, SDHL gruppen som NDHL gruppen att aktivt arbeta hårdare för att skapa så goda förutsättningar som möjligt såväl ekonomiskt som sportsligt för fler lag att kunna utmana eller rent av deltaga i landets högstaliga – SDHL (om så är önskvärt). Något ytterligare önskvärt hade varit om dessa ovannämnda instanser/grupper också hade blivit mer öppna med/ delgav mer till allmänheten om vad de arbetar med för att främja, vidareutveckla och skapa bättre förutsättningar för svensk damishockey i sin helhet, då vi tror att det hade varit bra och att allmänheten då känt sig mer delaktiga och informerade i det arbete som görs från och av varje instans.
Som vi påtalade i vår tidigare artikel (läs här) så bör det också vara av största intresse att fundera över hur de respektive SDHL lagens ”andralag” som i dagsläget deltagit i spel i NDHL ska fortsätta att delta i ligans seriespel eller om det rent ut är ett betydligt bättre alternativ att skapa en ren juniorserie av dessa lag då det ur ett sportsligt perspektiv kan/har skiljt sig rejält från match till match gällande vilken laguppställning lagen har beroende på hur spelschema, skadeläge mm har sett ut och att det därmed också kan/ har skapat en ”orättvisa” i seriespelet, vilket inte är direkt gynnsamt för något lag.
Ytterligare en notis värd att se över är hur alla förändringar som sker just nu i damhockeyvärlden kommer att påverka landets ”mindre” föreningar och hur de ska/kommer överleva en eventuell förändring… med lag som Sandvikens IK, Göteborg HC, Hovås, Timrå/Sundsvall, Trollhättan/Vänersborgs HC och Almtuna relativt färskt i minnet, kan vi enkelt konstatera att det inte krävs mycket /stora förändringar för att mindre föreningar ska gå omkull och tvingas avveckla sina damsektioner! Med detta sagt behöver de eventuella förändringarna innefatta grundläggande stöd/ kontinuitet för att hjälpa de mindre föreningarna att klara av att bedriva verksamhet på den nivå som passar bäst för respektive förening och dess ambitioner – det brukar ju heta att ”spets kommer från bredd” och därmed behöver även breddföreningarna få det stöd som behövs.
För att summera det hela så kan vi konstatera att svensk damishockey står inför ett vägskäl, där det finns flertalet vägval som skulle kunna leda fram till något riktigt bra och kanske till och med kunna ta oss ytterligare närmre världseliten och nå större framgångar i exempelvis VM och OS samt att kunna bibehålla och fortsatt förbli en av världens bästa ligor inom damhockey – SDHL… Men trots att det finns flertalet vägar som tar oss i rätt riktning så kommer det i slutändan handla om att AGERA istället för att Reagera då det lätt kan bli så att möjligheterna ”rinner ur våra händer” om de olika beslutsfattande organen väljer det senare alternativet.
