Ännu en säsong har nått sitt slut och det börjar nästan kännas som om den ena säsongen är en repris av den andra och att allt bara ”loopas” – Luleå HF vinner guld och inget damettan/NDHL lag tar sig upp…
Tankarna är många och Spooky har tagit sig en rejäl funderare på hur det egentligen står till med våra två toppligor i svensk damhockey och kommer i denna artikel att dela med sig av alla sina tankar… vad som är rätt och fel är en mindre omöjlighet att definiera, så där får var och en avgöra vad den tycker medan Spooky sår sina frön och önskar skapa tankar, debatt och funderingar.
SDHL Har under det senaste decenniumet förvandlats till en av världens bästa ligor och har år efter år utvecklats i positiv riktning samt blivit mer och mer attraktiv som liga för spelare från hela världen. Ligan ger idag spelarna helt andra förutsättningar än vad som gjordes under tiden då den hette riksserien och innan dess… detta ger viss förhoppning om att det i framtiden ska kunna gå att få till en liga för damer likt SHL. Men! tittar man lite mer noggrant under luppen så har ligan ”stått still” rent sportsligt under flertalet av de senaste säsongerna – de fyra senaste åren har ligan haft en och samma SM-Guldvinnare i form av Luleå HF, vilka i sig gör ett fantastiskt jobb som år efter år leder till Guld! Utöver Luleå som finalister har ligan dock enbart haft 4 andra lag som finalister de senaste 7 säsongerna (Linköping HC 3 gånger, Brynäs IF 2 gånger, HV71 2gånger och Djurgårdens IF en gång) vilket ger en känsla av att SM-finalen spelas mellan Luleå HF och årets ”pop up” lag år efter år. På så vis upplever Spooky att ligan är väldigt statisk och har stagnerat i sin utveckling… nog för att ligan har fått in fler och fler artister i form av importspelare från bland annat USA och Kanada vilket ökat slagkraften hos de olika lagen, men trots detta är det alltså mer eller mindre samma lag i final år efter år vilket är något oroväckande.
I Spookys ögon upplevs detta som om det enbart är ett fåtal föreningar i ligan som verkligen ”satsar” för att kunna utmana om SM-guld titeln trots att alla säger att de går för guldet. Om detta sedan bara är en upplevelse eller om det faktisk är en sanning låter vi vara osagt och lämnar till var och en att fundera över. En annan sak som är värd att påtala är att inget lag har tillkommit till ligan på sportslig väg sedan Djurgårdens IF övertog segeltorp IF:s lag och serieplats till säsongen 2015/2016 och Göteborg HC:s gjorde entré till ligan 2017/2018 då de övertog Sundsvall Wildcats plats, vilket är något oroande för framtiden! Med andra ord har ligan varit mer eller mindre stängd under de senaste 7 säsongerna… visst har det funnits några utmanare, men när det väl har kommit till avgörandet så har de två sämsta SDHL lagen varit betydligt bättre än sina utmanare från damettan.
Ligans framtid skapar många intressanta tankar om hur den ska fortsätta att utvecklas och huruvida det återigen är dags att utöka ligan eller ej samt hur planerna ser ut för att SDHL mer eller mindre kommer bli en kopia av SHL eller ej, då de flesta av de lag som idag står och knackar på dörren är just SHL lagens damlag (Skellefteå AIK, Malmö Redhawks, Färjestads BK och förmodligen till kommande säsong Frölunda HC:s damlag). Är detta en ren slump, eller finns det en anledning till att det är just SHL lagens damlag som når kvalet år efter år? Har SHL och SDHL gemensamma intressen i att det är just så?
Damettan
Inför föregående säsong bildades NDHL föreningen, vilken i slutändan är tänkt att agera som ett organ för att lyfta viktiga frågor för ligans utveckling och framtid samt kvalitetssäkra ligan likt SDHL gruppen gör i högstaligan, vilket är ett väldigt positivt och stort steg för ligan…intresseorganisationen eller föreningen som den kallas är dock fortsatt i fosterstadiet och kommer fortsatt att behöva utvecklas mycket för att på riktigt kunna göra den skillnad som i slutändan är önskvärd, men små steg i rätt riktning är alltid bra!
I Spookys ögon är dock dagens damettanserie en väldigt splittrad serie bestående av 4 olika serier (södra, västra, östra och norra) som mestadels på ekonomiska och geografiska grunder ser ut som den gör idag… men dessa anledningar gör också att Spooky upplever serien som mindre sportslig! Med ”mindre sportslig” syftar Spooky på den snedvridna fördelningen av antal lag som deltar i de olika serierna.. södra serien bestod under fjolårssäsongen av 8 lag (där skövde av någon anledning var tvungna att lägga ner verksamheten mitt under säsong, vilket gjorde att den i slutändan spelades klar på 7 lag), västra serien bestod av 5 lag, östra serien bestod av 8 lag och Norra av 4 lag.
Utöver detta består några av serierna av SDHL lagens ”andralag” (samt i södra fanns danska hvidovre) vilka i sin tur inte får lov att deltaga i kvalspel vilket i slutändan gör att södra serien hade 5 lag, västra hade 5 lag, östra hade 6 lag och norra hade 2 lag som hade möjlighet till kvalspel. Nog för att ekonomi har stor påverkan för klubbarna i damettan men någonstans på vägen känns det väldigt underligt när de två lagen från norra serien är ”direktkvalificerade” till kvalspel innan serien satts igång medan de övriga ligorna tvingas kämpa och tävla på andra villkor.
Att det inför säsongen skapades och spelades en damhockeyallsvenska där topp 2 från respektive serie spelade i det som kallades för damhockeyallsvenskan norra och södra, som sedan övergick till playoff som kvalspelsmodell efter juluppehållet var dock något som Spooky upplever som ett steg i rätt riktning. Men då det precis som vanligt slutade med att inget damettanlag gick upp till SDHL ställer sig Spooky frågande till om det räcker att bara halva säsongen består av dessa något tuffare och tightare matcher som lagen ställdes inför under damhockeyallsvenskan och playoffspelet eller om damettan/NDHL behöver hitta en annan lösning som förbereder lagen än bättre för att eventuellt kunna ta sig upp till SDHL.
I Spookys värld har SDHL som organisation och svenska ishockeyförbundet minst lika stort ansvar som damettan/NDHL i att finna denna eventuella lösning för att skapa mer rörelse mellan serierna och hoppas att densamma kan presenteras av de olika organen inom en snar framtid då det emellanåt känns som en kamp mot klockan för damhockeyns framtid. Då tänker Spooky mest på situationen som eventuellt kommer att uppstå för de ”mindre klubbarna” som exempelvis IF Troja-Ljungby, Hammarby IF, Södertälje SK, Haninge Anchors och Sandvikens IK med flera som trots små resurser i slutändan ändå är med och slåss på allvar om kvalplatserna och är svensk damishockeys plantskolor, då risken upplevs stor att klubbar som dessa dräneras på spelare i takt med att regeln om ”hemmafostrade spelare” träder mer och mer i kraft. Då underlaget underifrån inte upplevs som tillräckligt stort, kompetent och konkurrenskraftigt finns det stor risk att damettan/NDHL inom något/några år har tappat så mycket slagkraft att glappet mellan ligorna är än större om inget görs, vilket i sig talar mycket för att en omstrukturering av seriesystemet hade varit på sin plats inom det närmsta.
Damettan/NDHL behöver få än mer stöd från SDHL och förbundet för att den ovan nämnda tanken inte ska bli verklighet och att fler klubbar på små orter ska tvingas lägga ner sina lag på grund av brist av spelarunderlag eller ekonomi, då det i slutändan är dessa klubbar som göder SDHL med spelare. Samtidigt har NDHL föreningen ett än större arbete framför sig för att försöka fortsätta att vidareutveckla ligan på flertalet plan och då tänker Spooky mest på det ekonomiska planet, kvalitetssäkringen av ligan samt att få till en bättre fördelning i de 4 respektive serierna…damettan norra är ett tydligt exempel på att något behövs göras vad händer exempelvis om Skellefteå aik eller IF Björklöven tar sig upp till SDHL kommande säsong, då är det i dagsläget bara 3 lag kvar i norra damettan, varav 2 är SDHL klubbar.
