Angelica Andersson, blott 19 år gammal har redan en spännande hockeyresa som hittills tagit henne från Falkenberg i Halland hela vägen upp till Leksand i Dalarna. Med fyra starka säsonger i Leksand i damettan i bagaget så blickar hon nu över atlanten och drömmer om collegespel.
Angelica startade sin resa i Falkenbergs HK där hon fick spela med killarna då det inte fanns något flicklag. Såhär säger hon själv om starten på sin hockeyresa.
Min hockeykarriär började i Falkenbergs HK. Jag började faktiskt som 10-åring på tre kronors hockeyskola och började sedan spela med killar i mer jämlik ålder, vilket jag gjorde upp till U16. Jag fick testa på att stå i mål när jag var 13 och det föll jag för direkt. Till stor del berodde det på utrustningen, jag tyckte alltid att målvakterna var dem som såg mest häftiga ut och även dem som gjorde de mest beundransvärda sakerna på isen. Som målvakt kände jag mig också mer unik och inte bara som en i mängden, alla utespelare gjorde ju mest samma saker tyckte jag då.
Att en målvakt är unik och står för den ena beundransvärda räddningen efter den andra är inget snack om, lagets sista utväg och den som ofta kan hyllas som stor hjälte i tighta matcher. Angelicas uppdrag är att vara just den spelaren för Leksands IF division ett lag. Men hur kommer det sig att Angelica valde att flytta hela vägen nerifrån Halland upp till Dalarna och Leksand?
Efter U16 fanns det inga lag i Falkenbergs HK så jag kunde inte vara kvar där. Jag började också känna att ishockey var något jag ville hålla på med på en seriös nivå och inte bara som en fritidsaktivitet och där kom tankarna på ishockeygymnasium in. Att det blev just Leksand jag hamnade i beror mycket på min uppväxt, då pappa alltid varit ett Leksandsfan. Det har lett till att jag varit i Leksand flera gånger med familjen innan jag själv flyttade hit och kände mig redan väldigt hemma här.
Leksand har blivit hemma för Angelica men vart hockeyresan tar henne vidare är fortfarande ett oskrivet blad. Målet har hon solklart för sig men vägen dit är helt öppen.
”Jag vill spela i SDHL och jag har även planer på collegehockey i USA om jag kan lösa den ekonomiska biten som krävs för det. Jag vet var jag vill och det finns olika vägar att ta sig dit så jag är öppen för alla möjligheter att spela och träna på en hög nivå”.
Hon har höga målsättningar och jobbar stenhårt varje dag för att nå dit, något som driver Angelica i sin utveckling är tävling, att få tävla varje träning och varje match om varje puck är en instinkt som är djupt rotad i Angelica som hon anser är något av det som driver hennes målvaktsspel framåt. Om sitt eget spel säger hon ”Jag är duktig på att läsa spelet och skapar på så sätt förutsättningarna för mig själv att kontrollera pucken. Genom att kontrollera pucken kan jag skänka ett lugn och självförtroende till mitt lag, vilket hjälper oss att ha kontrollen över spelet. Jag älskar också att tävla. Det är en viktig komponent i mitt spel för att för att hålla pucken utanför mål även när det uppstår mer intensiva situationer.
Hur gör man då för att bibehålla utvecklingen och fortsätta ta steg framåt under en säsong som avbrutits på grund av den rådande pandemin och föreningens damettanlag har tillfälligt fått stänga ner sin verksamhet? Såhär säger Angelica om säsongen:
Jag tycker att säsongen som varit var väldigt utvecklande trots att den blev så kort. Jag har tagit en större ledarroll i laget i år och även jobbat mycket mentalt inför och under säsongen för att ta större steg framåt i min karriär. Att det blev ett abrupt slut och inte så många matcher spelade är såklart tråkigt. Vad pandemin sätter stopp för är dock inte något jag kan påverka mer än att själv följa restriktionerna och sköta min egen hälsa, så jag försöker att inte lägga så mycket fokus på det. Istället är jag tacksam för den istiden jag får i och med att jag får träna med SDHL-laget här i Leksand några gånger i veckan och försöker få ut så mycket av den som möjligt. Jag ser det också som att tillfälligt färre matcher och träningar kan vara något positivt då jag fått mer tid till att jobba, träna fys på egen hand och göra andra saker jag mår bra av.
