Något som både förbundskapten Ulf Lundberg och Per Svartvadet påtalar i sina respektive intervjuer som ni kunnat läsa här på damhockey.se för någon vecka sedan, är att klubbarna behöver komma överens och skapa ett ”gentlements agreement” för att minska antalet importspelare i SDHL, detta leder våra tankar till rekryteringsansvar…
Klubbarna behöver helt enkelt ta ett större ansvar när det kommer till rekryteringen av spelare och då framförallt importspelare. Här kan situationerna klubbarna emellan självklart skilja sig en hel del, men de flesta klubbarna i SDHL har en sportchef eller GM som ansvarar för rekryteringen, men varianter där det är huvudtränaren som rekryterar spelare finns även som lösning i vissa föreningar.
Även själva rekryteringsprocessen kan skilja sig rejält föreningarna emellan…. vissa föreningar lägger stor vikt och mycket tid på rekryteringen, skickar ledare/anställda till t.ex VM eller internationella turneringar för ”scouting” medan andra föreningar aktivt väljer en mer lågmäld variant för rekrytering av sina spelare.
Enligt oss på damhockey.se har rekryteringsprocessen på senare år utvecklats väldigt mycket och det finns idag bättre förutsättningar för att göra bra/goda rekryteringar, några exempel värda att nämnas är nationell och internationell statistik, TV-pucken för tjejer, regionscamper, fler NIU hockeygymnasium för tjejer samt ökat intresse för idrotten vilket har lett till förbättrad registrering av spelare mm.
Trots dessa förbättringar för rekryteringsprocessen har rekryterandet av importspelare fortsatt öka, vissa år lavinartat och andra år något lugnare.
Vi på damhockey.se tolkar detta som en väldigt udda ekvation, som gör oss oroliga och landar i funderingar som – finns det inte tillräckligt med inhemska unga talanger, struntar föreningarna i att lägga tid på rekryteringsfasen eller väljer föreningarna aktivt att rekrytera importspelare framför inhemska unga talanger, råder tidsbrist – vågar man inte rekrytera inhemska unga talanger, då det är enklare och snabbare att rekrytera en ”redan färdig” importerad produkt…frågorna blir många i slutändan och svaren tycks ständigt utebli.
HockeyGymnasium och importspelare
Något som också är viktigt att inse när det kommer till antalet importspelare i SDHL är att flertalet av importerna som spelar i ligan har ”kommit hit” genom att de har antagits till något av de ishockeygymnasier som finns tillgängliga i Sverige, de har med andra ord flyttat till Sverige för att studera och samtidigt utöva sin specialidrott.
Nämnvärt i denna situation är att när det kommer till antagningen av ”elever/spelare” till dessa ishockeygymnasier, finns det en hel del diskutabla bestämmelser som behövs följas vid antagning… en av dessa bestämmelser hör ihop med ”kunskapsnivå” på så vis att om eleven/spelaren inte besitter tillräcklig kunskapsnivå för att ta plats i representationslaget( dvs SDHL laget) bör eleven/spelaren inte antagas till utbildningen, huruvida detta dock följs till punkt o pricka låter vi förbli osagt men hänvisar er läsare till att ta en titt på följande text som hämtats från https://www.swehockey.se/Hockeyakademin/Information/Hockeygymnasium/Elitcertifiering/ för att bilda er egen uppfattning/tolkning om hur antagningskravet ser ut.
”Regeringen har beslutat och Skolverket har tydligt påtalat att NIU utbildningen är en möjlighet som skall erbjudas till ett urval/fåtal talanger som bedöms ha förutsättningar att som lägst nå nationell elit som seniorer och utbildningen skall ha en tydlig elitidrottskaraktär. NIU är inte till för breddverksamhet på hobbynivå! Övrig specialidrottsutbildning hänvisas till att bedrivas som lokalt alternativ inom ramen för individuella valet och eventuellt utökad studiekurs.”
Här bör även tilläggas att till de aktuella NIU ishockeygymnasierna tillåts ett visst antal ”lokala intag” och ett visst antal ”externa intag”. Så samtidigt som Ishockeygymnasierna för damer ger en fantastisk utbildning för våra unga inhemska talanger, blir de också (om man väljer att se det så) en bov i dramat under åtminstone 3 års tid om någon av föreningarna väljer att rekrytera importspelare till sitt ishockeygymnasium på någon av de externa platserna.
Självklart ser vi på Damhockey.se ishockeygymnasierna som något väldigt positivt och vi hoppas att framtiden kommer att innebära att det kommer skapas ännu fler NIU (nationell idrotts utbildning) gymnasium för flickor/damer, då det i dagsläget bara finns 6 stycken (jämfört med killarnas/herrarnas 27 stycken). Av naturliga skäl kan tyckas att åtminstone alla föreningar som har ett representationslag i SDHL bör ha en NIU utbildning kopplat till sin förening, då det i grund och botten är dessa föreningar som enligt oss på damhockey.se är skyltfönstret och därmed bär det största ansvaret gällande marknadsföringen och vidareutvecklingen av svensk damishockey.
Något som både Svartvadet och Lundberg påtalar i sina respektive intervjuer https://damhockey.se/2020/10/06/ventilering-kring-artiklar-berorande-importspelarnas-vara-eller-icke-vara-i-sdhl/ är att den svenska lagstiftningen skapar en något problematisk situation gällande en eventuell begränsning av importspelare:
Med blickarna riktade mot lagstiftningen i Sverige, kan vi konstatera att denna ej tillåter begränsning av spelare från EU/Schengen, ett förbud gällande EU spelare skulle inkräkta en del på ”rörelsefriheten” inom EU och därmed kunna ställa till med en del diskussioner! så med andra ord är det i slutändan enbart möjligt att aktivt kunna ”välja bort” rekryteringen av icke EU spelare (dvs spelare från ex USA och Kanada), för att minska antalet importer i SDHL.
Att inleda ett ”gentlements agreement” för att få ordning på antalet importer i SDHL kan absolut vara en väg att vandra…. men samtidigt gäller det att förstå att det innebär så mycket mer än så. För att det ska bli verklighet gäller det verkligen att alla föreningar är fullt ut överens och att man eftersträvar ett gemensamt mål över föreningsgränserna, vilket inte alltid är det enklaste att få till då de olika föreningarna har olika förutsättningar gällande rekryteringsprocessen, ekonomi, lokalt spelarunderlag mm mm.
Genom att läsa mellan raderna drar vi på damhockey.se slutsatsen att innan alla SDHL klubbarna har samma förutsättningar och grund att stå på i rekryteringsprocessen, kommer det bli svårt att komma fram till ett ”gentlements agreement”! men vi anser att det självklart är något att sträva emot.
För att detta skall bli verklighet kommer det även krävas en del arbete från både förbunds och föreningshåll för att finna en mer jämställd situation gällande rekryteringsprocessen som t.ex.
- Se till att alla SDHL lag har en NIU-utbildning kopplad till sin verksamhet
- Förbundet behöver finna fler vägar för att främja arbetet mot en liga med fler inhemska spelare
- Vidareutveckla seriesystemet
- Föreningarna som är något längre fram – förebilderna i utvecklings- och utbildningsstadiet kommer behöva ta ett större ansvar och vara vägvisare för jämställdheten samt vidareutvecklingen av ligan gällande importspelarfrågan
- Föreningarna behöver gemensamt skapa en tidsplan (med delmål och slutmål) för genomförandet av ”gentlemens agreement” då det annars kan skada ligan, dess framtida utveckling och dess marknadsvärde.
Ovanstående exempel är bara några punkter som vi på damhockey.se anser är viktiga i arbetet mot att försöka bedriva ligan och verksamheten i riktning mot att ha fler inhemska spelare i ligan.
