200 mil och historien om hur allting började

bild

Foto: damhockey.se

Det är många som frågar vilka det är som ligger bakom damhockey.se? Var kommer ni ifrån, varför gör ni det här? Hur började allt? Frågorna är många. Jag Edward Angshult som driver sajten, ska med största enkelhet försöka förklara hur allt detta du just nu sitter och läser kom till.

Vi får snurra tillbaka klockan ungefär sju år. Även om mitt minne sviker mig lite så glömmer jag aldrig känslan jag hade i baken efter att ha suttit i en buss, cirka 100 mil enkel resa upp till Örnsköldsvik. Föga ovetandes om damhockeyn och att jag precis upplevt deras vardag i form av oändliga timmar i buss till diverse bortamatcher, checkade jag in på ett hotell i centrala Ö-vik.

Syftet med resan var att se två matcher med MODO:s herrar och få lite prylar signerade av Samuel Påhlsson. Detta då jag skrev för en Modoblogg kallad Modosnack.se.

Besöket som varit planerat ett tag slutade dock med att MODO inte lyckades ordna ett möte med nämnde Påhlsson. Tur i oturen var dock att jag under mitt besök på kansliet sprang på Erika Grahm. Hon signerade gärna lite flyers med bloggens logga på och tipsade om damerna som skulle spela mot Linköping i MODO-hallen under lördagen.

På isen i Riksserien som ligan hette då fanns spelare som Kim Martin (nu Hasson), Jenni Asserholt, Ingvild Farstad, Emma Holmbom och Mie Berg Iversen. Hemmalaget MODO mönstrade nämnde Erika Grahm, Maria Lindh, Johanna Fällman, Emma Nordin och Valentina Lizana (nu Wallner) med flera.

Min första damhockeymatch blev således en underhållande tillställning som om minnet inte sviker mig slutade 4-4. Det var då i den kalla ishallen (eller hade jag för lite kläder på mig?) som intresset för damhockeyn föddes. Efter den 100 mil långa hemfärden till Älmhult försökte jag få tag på så mycket information jag kunde om ligan, spelare, historia och så vidare. Men tyvärr saknades det en bra portal med samlad information. Visserligen fanns ju Swehockeys statistikbas men några intervjuer eller nyheter kunde man knappt hitta i media.

2013 startade jag därför upp Riksserien.se som fungerade ungefär som damhockey.se gör idag. Jag förmedlade nyheter om ligan, dess spelare, statistik och så vidare. I takt med att jag började nå ut till lagen och spelarna fick jag en otrolig respons. Spelarna ställde upp för intervjuer och hjälpte till att sprida budskapet om sajten som sakta men säkert växte.

Detta var i en tid då man inte var bortskämd med CMore-sändningar utan fick förlita sig på Live Arena och att den som skötte kameran inte hade en dålig dag. Jag kan fortfarande minnas hur man satt och spolade tillbaka sändningen för att kunna återberätta mål och målchanser för att sedan publicera på sajten. Några intervjuer efter matchen på streamingen fanns det inte att tala om. Det fick bli ett sms eller PM på Twitter där spelaren vänligt svarade på frågorna under sin bussresan hem.


Det blev en hel del intervjuer och artiklar under det året. En som jag minns speciellt publicerade jag den första april. Det var en skämtartikel att Hockeyförbundet skulle lansera en lättare puck specialgjord för damhockeyn. Inkorgen fylldes med arga mail från läsare och spelare som undrade vad f*n förbundet höll på med.

Jag minns speciellt landslagsbacken Emma Eliassons reaktion till mig:

”Va fan är det här? Är du helt jävla seriös eller?”

emma-eliasson-7

Eliasson i Munksund/Skuthamn under en match vi bevakade. Foto: damhockey.se

I Sportstudion 2017 satt Mikael Renberg och föreslog samma sak, att tjejer skulle spela med lättare puck. Reaktionerna var densamma.

En annan rolig anekdot var när jag planerat in en telefonintervju med kanadensiskan Hailey Wickenheiser. Tidzonerna i Kanada var lite förbryllande för mig så naturligtvis tog jag fel på klockslaget och var oförberedd när hon ringde och inte heller hade jag mina anteckningar och frågor på plats. Det blev inte min bästa intervju men väl ett fint samtal med en av världens bästa hockeyspelare. Om inte den bästa på damsidan.

Sen lyckades jag dessutom att få förbundskaptenen Leif Boork och skratta när jag sprang på honom i Stångebro Ishall. En merit som kan väga tungt idag.


Sajten låg väl uppe ungefär en säsong innan Svenska Ishockeyförbundet köpte upp domännamnet. Jag började då bevaka damhockeyn för Hockeysverige.se under OS i Turin 2014. Men när jag sedan blev pappa blev det omöjligt att fortsätta bevaka sporten.

Så jag slutade skriva.

Skärmdump reklam

Wickenheiser- intervjun uppe till vänster

I slutet av säsongen 2018 började jag bli rastlös och funderade på hur jag skulle komma igång med skrivandet igen. Trots att damhockeyn växt och det mediala utrymmet hade blivit större kände jag ändå att det fortfarande inte fanns en portal som levererade och bevakade damhockeyn med den respekt den förtjänar.

I ett försök att slippa dra igång en ny sajt med alla kostnader det innebär. Samt slippa börja om från noll med följare och läsare, hörde jag av mig till de stora hockeysajterna för att erbjuda mina tjänster att bevaka damhockeyn åt dem.

Men då de redan tyckte att de hade nog med bevakning på ligan slutade det med att jag startade upp damhockey.se.


Så varför gör jag det här?

Naturligtvis gör jag det för jag tycker det är otroligt roligt, det är min stora drivkraft.

Men jag gör det även för att jag brinner för damhockeyn och för spelarna som lägger ner sin själ i sporten. För alla unga tjejer som får höra att hockey bara är en sport för killar. Jag gör det för att jag hoppas kunna ge alla unga tjejer förebilder och idoler att se upp till. För att inspirera tjejer och få dem att våga prova på världens bästa sport.

Så var utgår sajten ifrån är det många som undrar?

I Småland och Älmhult, i en liten by med cirka 11.000 (beräknat 2018) invånare. Mest känt för att möbel-jätten IKEA startade här. I hockeyväg finns det inte så mycket att hurra för. I Diö en by ca 10 minuters väg utanför Älmhult ligger kommunens enda ishall, där Diö Hockey spelar. Laget ligger för närvarande i division 3. Många känner kanske igen Diö då dem var värdar för Stålbucklan för två säsonger sedan.

Nåväl.

I taket på arenan finns i alla fall en tröja upphissad och det är ingen mindre än förre landslagsspelaren Lotta Almblads. Övrigt att notera i hockeyväg är att Marcus Bengtsson som fostrats i klubben, blivit Nya Zeeländsk mästare i ishockey.


Det är många som hör av sig och undrar om vi kan besöka deras arena eller om vi kan komma och titta på träningar eller skriva om deras flicklag. Många skriver och tycker att vi borde uppdatera och publicera fler intervjuer och artiklar.

Och naturligtvis jobbar jag för att det ska bli så bra som möjligt. Men då jag driver sajten vid sidan av mitt jobb som snickare blir det ibland ett svårt pussel. Jag har dessutom en fru och två små tjejer som jag älskar att umgås med.

Därför blir det oftast att sajten uppdateras kvällar och helger eller i den mån jag hinner.

Jag brukar referera till Vi, för det låter mycket större än jag. Även om det bara är jag som driver sajten så har jag otroligt fina och snälla människor som hjälper mig med bilder nyhetstips och så vidare. Spelare och ledare som alltid bemöter mig på ett bra sätt och tålmodigt ställer upp på intervjuer och sprider sajten vidare.

Utan allt detta och utan Er fantastiska läsare som fyller min mailkorg med kärlek. Hade det inte funnits någon sajt.

TACK! Jag bockar och bugar!

När jag ändå ska avsluta vill jag även passa på att lägga några ord till ett damhockey-orakel!

Mats Bekkevold.

Du har fungerat som ett bollplank när jag behövt information eller historia, för att inte tala om alla fantastiska bilder du tar.

Tack Mats!