Äntligen uppehåll i SDHL!

48905070252_1e54f283de_o

Hanna Olsson, poängbästa svenska inför landslagsuppehållet. Foto: Mats Bekkevold

Det är uppehåll i SDHL och ja jag skrev äntligen, men det är ju faktiskt lite så. Äntligen är konflikten löst och strejken över och tjejerna får äntligen samlas igen och dra på sig den finaste tröjan.

Ett uppehåll gör det ju också passande med en liten sammanfattning av den första delen av säsongen. Som vanligt så haltar ju tabellen lite och lagen har spelat allt från 13 till 16 matcher vardera men det som är väldigt tydligt är ju att HV har tutat och kört utav bara tusan och skrapat ihop hela 43 poäng på 16 matcher. Lika solklart är det att Leksand har haft en tuff inledning med endast 6 pinnar på 13 matcher.

Det som kommer med vinster förutom poäng är ju självförtroende, vilket HV verkligen har och förtjänar. De har en bred trupp med spets i alla formationer och en första femma av yttersta världsklass. På topp 10 i poängligan så har de fyra stycken spelare där Kennedy Marchment ligger tvåa efter Lara Stalder och där Hanna Olsson ligger trea och därmed poängbästa svenska i ligan. Det är riktigt kul att se HV spela hockey, de har ett högt tempo både på skridskorna och i passningsspelet och det ska bli intressant att se hur vältränade de är, för det är oftast det som visar sig i slutet på säsongen och i slutspelet när det gäller som mest. Säsongen är lång och isen är hal, som ni vet.

Förluster på löpande band genererar ofta i precis motsatsen, alltså inget självförtroende alls. Leksand är en klubb som oftast klarat sig ganska bra i mitten eller topp 4–5 i tabellen under de senaste säsongerna. Inför den här säsongen lämnade tongivande och viktiga spelare till andra klubbar och det har helt ärligt inte sett så bra ut under inledningen. Jag såg sista matchen innan uppehållet mellan Djurgården och Leksand och där Djurgården till slut vann med 3–1 men där Leksand hade 0–0 efter första, ledde med 0–1 inför tredje, men där tredjeperioden alltså resulterade med tre mål i baken. På Munksundstiden så förlorade vi ganska mycket, så ja jag vet hur det känns, och nej det är inte kul. Men någonstans måste man ta sig själv i kragen och blicka framåt, försöka att se det där strecket som är skillnaden på slutspel och kval och ta sikte där. Komma ihop som lag och börja jobba tillsammans. Jag är övertygad om att Leksand inte vill vara där nere, men det kommer inte att lösa sig själv som det ser ut just nu.

Jag är också övertygad om att Leksand kommer att rycka upp sig spelmässigt och vi får helt enkelt se hur den här tabellen slutar. För vem hade trott att 13–16 omgångar in i serien så skulle SDHL:s jumbo vara Leksand och inte Göteborg, att SDE skulle ligga 6a, före både Modo och Linköping? Det är långt kvar, jag vet, och mycket kan hända i hockey men serien är jämnare än någonsin och damhockeyn är hetare och roligare än någonsin. Kul tycker jag!

Ha det bäst,
/Rebecca.